När man är ung, funderar man ganska litet över hur mycket man kommer att behöva andra språk än sitt eget modersmål. Jag är uppväxt och har gått i skolan i Hattula och Tavastehus som är helt finskspråkiga kommuner.
Min relation till det svenska språket började formera sig när jag började studera svenska i 7:nde klassen i skolan. Det var någonting som jag inte gillade så mycket, men jag ansåg ändå att det var viktigt att studera svenska. Svenskan var liksom någonting ont, som jag bara måste tolerera. Jag har alltid ansett att betydelsen av svenskan är viktig för oss, därför att den är vår bro till väst. Nordisk gemensamhet är väldigt viktig för finländare och svenska språket är vår biljett dit. Finska språket är ett rikt, levande och mångsidigt språk, men det har ingenting att göra med den nordiska språkkulturen. Därför är det viktigt för finskspråkiga att lära sig svenska, för att vi ska kunna känna gemenskap och närhet med andra nordiska länder. Det är också en viktig orsak varför jag hyllar den såkallade tvångssvenskan i Finland.
Min relation till svenska språket är litet annorlunda än relationen till andra språk. Liksom jag skrev tidigare, man vet inte som ung människa, hur mycket man kommer att behöva andra språk i framtiden. Att kunna prata svenska har möjliggjort otroligt många saker, som utan denna språkkunskap sku inte hade varit möjligt. Svenskan var anknytningen till kollegor i Nordiska länder under studietiden och senare har det varit möjligt att ta del utbildningskurser i Sverige. När jag köpte min tandläkarmottagning i Ekenäs och senare i Hangö och Virkby, blev svenska språkets betydelse ännu viktigare. Man lär sig språket när man pratar. Det gör man också när man lyssnar på radio och läser, men kontakt med andra människor sker endast via kommunikation. Utan språkkunskap är det helt omöjligt.
Mitt liv flyttade mera och mera mot västra Nyland. I Ingå köpte jag en gammal bondgård, som vi renoverade. Jag träffade min finlandssvenska sambo och vi fick en gemensam dotter. Att kunna prata svenska har förstås främjat allt de här. Jag kan inte säga, att jag kan prata flytande svenska, men jag klarar mig och jag är inte rädd för att använda den. Vardagen känns bra, i vår tvåspråkiga familj. Svenska språket har påverkat mitt liv mycket, det har givit mig mycket som inte varit möjligt utan språkkunskap. Ett tvåspråkig Finland är verkligen en rikedom, som vi måste befrämja. Det är likadan rikedom när barnen blir tvåspråkiga. Man förstår värdet av tvåspråkigheten endast när man har jobbat många år med att lära sig andra språk.
Jag är väldig tacksam för det svenska språket. Och inte minst därför att det har hjälpt mig, att få mitt arbete och min kära tvåspråkig familj.